EU-projektet, “SHARE-North Squared (SN2): Growing Shared Mobility Exponentially in Housing Developments and Living as a Service”, är i startgroparna och ska pågå i fyra år. Det är en fortsättning på det tidigare, nyligen avslutade projektet SHARE-North. Då handlade det om staden och landsbygdens förutsättningar för delad mobilitet. Uppföljningsprojektet har zoomat in till bostadsområdet, närmare bestämt parkeringsrutan. Syftet är att reda ut hur en hållbar mobilitet kan spara yta i stadsmiljöer.
– Squared i namnet har en dubbelmening, det representerar stadsytan och parkeringsplatsen, den yta som en bil tar i ett samhälle, men också att det är SHARE-North upphöjt till två, en fortsättning på det tidigare projektet, säger Torleif Bramryd som tillsammans med Michael Johansson representerar LU och Sverige i projektet.
– Vilka val till mobilitet har vi som bor i en stad? Går det att gå ifrån den standard som varit med en parkeringsplats per hushåll till ett lägre parkeringstal? Syftet med projektet är att skapa morgondagens bostadsområde där det behövs färre parkeringsytor. Genom att minska antalet parkeringsrutor i ett bostadsområde kan man i stället ge plats till ytor som kan användas för social gemenskap eller till estetiskt tilltalande grönområden med vegetation som suger upp regnvatten och minskar riskerna för översvämningar. Men bara för att antalet parkeringsplatser minskar, minskar inte behovet, säger Michael Johansson.
Mötesplatser som gynnar alla
Med delningstjänster i form av bilpooler och lånecyklar, välfungerande kollektivtrafik och möjligheten att utföra ärenden i närområdet går det att ändra invånarnas mobilitetslivsstil och på så sätt minska behovet av parkering. I stället för att det ska ses som något negativt att parkeringsplatser försvinner ska det i stället skapas attraktiva boendemöjligheter, där det finns mötesplatser som alla har användning av, även de som inte har bil. Framför allt fungerar de bevarade grönområdena som filter för luft och buller samt motverkar att regnvatten översvämmar avloppssystemen. Men skapar även möjligheter för till exempel odlingslotter för de boende.
– Det som krävs är en beteendeförändring i samband med att du flyttar till ett nytt sammanhang. Projektets andemening är att inte bygga hus för att förvara fordon utan för att i stället skapa multifunktionella ytor i nya bostadsområden som till exempel kan innebära att en fotbollsplan agerar översvämningsyta vid kraftig nederbörd och i stället för parkeringsplatser etablera vegetation eller stöldsäkra cykelparkeringar samt upplåtande av gång- och cykelvägar. Det reducerar även dyra tekniska lösningar för att leda bort vatten från en plats till en annan, säger Michael Johansson.
– Tanken är att skapa nya bostadsområden med mobilitetshubbar eller knutpunkter. För att göra platsen attraktiv behövs flera servicefunktioner. Mobilitetshubben kan utvecklas till en plats i området där du byter färdmedel, men det är också där du hittar en närlivs, kan hämta ut paket, eller kanske återvinna dina glasflaskor. Tas parkeringsplatser bort finns helt plötsligt plats för en förskola, lekplats eller tennisbana i stället. Du ska kunna göra ärenden på vägen och effektivisera vardagen. Resursens hus i Oceanhamnen i Helsingborg är ett exempel på där den här typen av tänk har implementerats men som idag definieras som mobilitetshus, säger Torleif Bramryd.
Helsingborgs stad är även de aktiva deltagare i projektet. Staden har tillsammans med Lunds universitet enats om att titta på ett område i Östra Ramlösa som är i färd med att byggas men som just nu befinner sig i ett tidigt stadium. Ett annat spännande område att titta på är Oceanhamnen som redan har byggt en av flera kommande etapper. Där finns det möjlighet att experimentera och testa olika lösningar inom ramen för projektet.
Deltagare med möjlighet att påverka
Helsingborgs stad och liknande aktörers deltagande är något som både Michael Johansson och Torleif Bramryd menar är viktigt för projektet.
– Det som gör projektet intressant är att det inte bara är mobilitetsexperter och forskare, utan vi har arkitekter, stadsplanerare på chefsnivå, byggherrar, kommunrepresentanter och beslutsfattare som deltar. Just den konstellationen är viktigt för att få spridningseffekt, säger Michael Johansson.
– Det ger ringar på vattnet och avknoppningar till nya projekt när de som har möjlighet att påverka även deltar i projektet. De som bygger husen måste vara med för att vi faktiskt ska kunna förstå varandra och för att de ska förstå nyttan, säger Torleif Bramryd.
Det första projektmötet
Under förra veckans möte, som var projektets första sammankomst sedan bildandet, medverkade 32 deltagare. Mötet var ett samarbete mellan Lunds universitet och Helsingborgs stad. Torleif Bramryd och Michael Johansson tog fram ett program tillsammans med kommunen som spände över tre dagar.
Det inleddes tisdag 17 oktober på Campus Helsingborg, där rektor Charlotta Johansson och prefekt Mattias Wengelin hälsade välkomna till Lunds universitet och Campus Helsingborg. Resten av dagarna var de på olika platser i Helsingborg vilket skapade dynamik och gav tillfälle att visa upp värdstaden. På onsdagen hölls ett evenemang på rådhuset som var öppet för allmänheten. Det berörde hur hållbar mobilitet kan förändra staden med föredrag från deltagare i projektet. Bland åhörarna fanns privata aktörer, tjänstemän från kommunen och en och annan politiker.
