Hur uppkom ordet?
– Oj, svårt att säga. Jag tror det var Gustaf (Kastberg Weichselberger) som förslog det när vi satt och pratade i telefon om bokmanuset. Det var en av de där idéerna som dyker upp och som bara klickar direkt. Det fanns något intuitivt i ordet som vi båda gillade.
Vad är motsatsen till ”mittokrati”?
– Det finns inte en direkt motsats, organisationer förkommer ju i allsköns former. Snarare ska man nog se det som ett tillägg till en bredare palett som omfattar professionsorganisationer, maskinbyråkratier och liknande – idén är att vi behöver ett nytt beskrivningssätt för ett framväxande fenomen som inte riktigt täcks av de begrepp vi redan har.
Vad är det, tror du, som gör att ”mittokrati” fastnat hos folk och tagits upp som nyord?
– Jag tror det är två saker. För det första, som jag sade nyss, det är ett ord som fungerar ganska intuitivt: en mittokrati styrs från mitten. Efterledet ”-krati” betyder ju styre, och är det mitten som styr, så … ja. Det andra skälet är att själva fenomenet, med organisationer där administrativa aktörer får ett alltmer starkare inflytande, är något som många kan känna igen sig i. Det gör också att det blir tacksamt med en etikett.
Många som utbildas vid Lunds universitet får sedan arbete inom organisationernas mittskikt, dvs ovanför kärnverksamheten och nedanför högsta ledningen. Finns något som du skulle vilja ändra på i de utbildningar som LU ger?
– Jag tänker nog att alla typer av utbildningar bör präglas av en reflexivitet inför en framtida yrkesroll. Vad tänker man sig att de kunskaper man förvärvar kan bidra med till samhället? Det gäller ju inte bara utbildningar som handlar om administration utan även till exempel tekniska utbildningar eller marknadsföring, där frågor om till exempel hållbarhet bör få utrymme. Så på det sättet hoppas jag att ett begrepp som mittokrati kan bidra med viss eftertanke.
