Kan du beskriva din forskaridentitet?

– Jag är sociolog i grunden och jag skulle främst kalla mig för arbetslivsforskare och organisationsforskare, vilket innebär att jag kan säga mycket om arbetslivet, om hur det fungerar i organisationer och om hur organisationerna presenterar sig själva. Jag tycker att det är intressant att forska om organisationer inom offentlig sektor, däribland tjänsteorganisationer.

Var började ditt forskningsintresse för arbetsmarknad och organisationer?

– Jag har alltid varit intresserad av arbetsmarknad- och arbetslivsfrågor och det började redan under min grundutbildning. På Högskolan i Halmstad läste jag på det Arbetsvetenskapliga programmet. Under grundutbildningen blev jag dessutom intresserad av genusfrågor vilket jag arbetat mer med efter min disputation. Förra året skrev jag till exempel ett antologikapitel om Lunds universitet och arbetet som bedrivs om jämställdhetsfrågor. 

Har du någon forskning inom dessa områden du kan berätta mer om?

– Det jag närmast tänker på är min avhandling eftersom jag efter disputationen haft svårt att hitta tid för fortsatt forskning. Min avhandling handlade om Kronofogdemyndigheten i Malmö där jag under början av 2000-talet studerade en vid den tiden pågående förändringsprocess. När jag inledde min studie av myndigheten gick det inte så vidare bra för dem. Det fanns problem både med myndighetsutövandet och i arbetsmiljön. För att rätta till dessa problem introducerades en idé om att myndigheten på olika sätt skulle ta avstånd från byråkratibegreppet eftersom detta ansågs ha en negativ klang hos en bredare allmänhet och för att det ansågs sätta hinder för skapandet av en effektiv organisation. Detta skulle åstadkommas genom att organisationen skulle byggas upp enligt principer för New Public Management, vilket innebar att målsättningen att organisera myndigheten enligt styrprinciper hämtades från det privata näringslivet. Det jag noterade under min studie av förändringsarbetet var att samtidigt som myndigheten inte ville framstå som byråkratisk stärktes flera av de traditionellt byråkratiska dragen i organisationen. Exempelvis stärktes ledningsstrukturen, kontrollen av de anställda ökade och antog nya former och likabehandlingen i själva beslutsfattandet ökade.

Hur kommer det sig att du idag är verksam på Instiutionen för service management och tjänstevetenskap?

– Efter disputationen (2010) arbetade jag två år som vikarierande lektor på Genusvetenskapliga institutionen på Lunds universitet som då tillsammans med Institutionen för service management och tjänstevetenskap hade precis inlett ett samarbete för att bygga upp programmet Equality and Diversity Management. Mot bakgrund av detta samarbete behövdes det en person från Genusvetenskapliga institutionen som tillsammans med undervisande personal från Institutionen för service management och tjänstevetenskap kunde vara drivande i att bygga upp programmet. Eftersom jag hade kompetens inom fälten arbetsliv, organisationer och genus blev jag den som fick uppdraget att delta i uppbyggnadsfasen. Det var på det sättet jag också fick min första kontakt med Institutionen för service management och tjänstevetenskap. När sedan min vikarierande lektorstjänst upphörde blev det ett naturligt steg att komma hit. 

Har ditt förhållande till tjänstebegreppet förändrats sedan du blev verksam på Instiutionen för service management och tjänstevetenskap?

– Innan jag blev verksam här hade jag ingen vidare uppfattning om tjänstebegreppet. Jag hade visserligen en grundläggande koll på skillnaden mellan tjänsteproduktion och varuproduktion. Däremot hade jag till exempel inte reflekterat över den grundläggande skillnaden mellan service och tjänster. Det jag hade med mig var lite mer insikter om tjänstesamhället samt tjänsteverksamheters villkor med till exempel otrygga anställningar och dåliga anställningsvillkor, vilket mer hör till arbetsmarknadsområdet. Genom åren på institutionen, inte minst genom undervisning och möte med studenterna, har mitt förhållande till tjänstebegreppet förändrats.

Har du några forskningsprojekt på gång?

– Jag har ett projekt på gång som började hösten 2015 och ska resultera i en antologi och en slutkonferens. Detta projekt är finansierat genom Pufendorfinstitutet, vilket är en av Lunds universitets särskilda verksamheter. Varje år finansieras tre olika tvärvetenskapliga teman, vilket i praktiken betyder att forskare från olika fakulteter samlas kring ett begrepp eller ett tema som undersöks ur olika perspektiv. Det tema jag kommer medverka i heter The Credit Society. Vi ska gå in med olika perspektiv och titta på kreditsamhället som en möjliggörare och ett ekonomiskt system som på många sätt som är nödvändig för både människor och samhälle. Medverkande är forskare från företagsekonomi, nationalekonomi, psykologi, teologi, rättssociologi och socialhögskolan. Eftersom jag är sociolog är jag mer intresserad av baksidan av kreditsamhället. Ett exempel på detta är att man kanske behöver ta lån för att ingå i välfärdsystemet, till exempel för att få en bostad. Kanske man efter en tid inte klarar av att betala tillbaka sina lån på grund av till exempel skilsmässa, sjukdom eller arbetslöshet. Då riskerar man att falla utanför det ekonomiska systemet och plötsligt få det väldigt svårt. En annan aspekt att titta på är skuldbegreppet. I svenska språket skiljer vi ju inte på skuld och skuld såsom i engelska språket, det vill säga debt och guilt. Om man inte har möjlighet att betala sina skulder har man då dessutom en slags moralisk skuld att bära på eftersom de där begreppen hänger ihop.