Malin Espersson
Senior lecturer
Normer i arbetet med unga asylsökande : - om "svenskhet" och föreställningar om etnicitet, kultur, ålder och kön i den tidiga integrationsprocessen
Author
Summary, in Swedish
I Helsingborgs stad genomfördes 2016 till 2017 ett projekt som syftade till att förbättra samverkan mellan skola och HVB-hem för att gynna integrationsarbetet.
Integration ska, enligt svensk politik, kännetecknas av invandrares och flyktingars rätt till välfärdstjänster. Personer som kommer som invandrare eller flyktingar har också rätt att bejaka och uttrycka sin egen kulturella identitet och ska inte, som tidigare, integreras genom ensidig anpassning till ”svenskhet”. I det inledande projektet låg fokus främst på samverkan mellan förvaltningar, men i sina berättelser lyfte de professionella på olika sätt frågor om etnicitet, kultur och kön. Det fanns alltså anledning att fördjupa kunskaperna utifrån ett sådant perspektiv.
Syftet med denna rapport är att skapa förståelse för hur de professionellas förhållningssätt till, och föreställningar om, ungdomarna präglar arbetet i den tidiga integrationsprocessen. Särskilt fokus har legat på hur föreställningar om etnicitet, kultur och kön påverkar detta arbete. I rapporten ställs tre frågor: hur beskriver de professionella sin relation till ungdomarna; vilka kulturella föreställningar ger de professionella uttryck för i arbetet med ungdomarna; och vilka strategier och förhållningssätt använder de sig av i det kort- och långsiktiga integrationsarbetet?
Det empiriska materialet bygger på totalt sju djupintervjuer; tre med lärare i gymnasieskolans språkintroduktionsklasser och tre med boendecoacher på stadens olika HVB-hem. Dessa yrkesgrupper arbetar nära ungdomarna och har så gott som dagligen kontakt med ungdomarna under deras första tid i Sverige. De är därmed viktiga personer i ungdomarnas tidiga integrationsprocess. Tolkningen av materialet utgår ifrån hur de professionella talar om sin relation till, och sitt arbete med, ungdomarna. I analysen framträder ett mönster av föreställningar om etnicitet, kultur, ålder och kön som sätter ramarna för integrationsarbetet. De professionella ger uttryck för handlingar och förhållningssätt som både begränsar och ger utrymme åt ungdomarnas
tidigare kunskaper och erfarenheter. På olika sätt läggs förväntningar på ungdomarna att anpassa sig till normer om svenskhet.
Rapportens resultat visar att de professionellas arbete präglas av en stor komplexitet och av dubbla roller, en informell och en formell. Den informella rollen handlar om den närhet som byggs upp mellan den professionelle och ungdomen, en relation som liknar den mellan två nära släktingar eller vänner. Denna närhet står i kontrast till en mer distanserad och formell roll, som krävs för att lärare och boendecoacher ska kunna utöva sina arbetsuppgifter på ett professionellt sätt.
De professionella beskriver att de i sitt arbete förhåller sig till svenskhet på två olika sätt. I det första förhållningssättet, som ofta omfattar det vardagliga och uppfostrande arbetet, används ”svenskhet” som ett slags rättesnöre för hur saker ska eller inte ska göras. Till exempel sättet de arbetar för att ungdomarna ska lära sig äta svensk mat och forma sitt nya liv efter svenska vanor. Svenskhet görs till en norm som är eftersträvansvärd, utan att det sker en problematisering av vad ”svenskhet” är. Detta innebär indirekt att ungdomarna förväntas anamma det nya och ta avstånd från sina tidigare (kulturellt färgade) erfarenheter. Även i det andra förhållningssättet har svenskhet en given plats, men då på ett mer tillåtande och värderingsfritt sätt. Det handlar exempelvis om att de professionella tar vara på ungdomarnas kunskaper i undervisningen och jämför företeelser i deras hemländer med hur det är i Sverige, men också om att stimulera och utveckla de kunskaper som ungdomarna bär med sig sedan tidigare. De båda förhållningssätten har gemensamt att det finns en (oproblematiserad) svenskhet närvarande som används som en självklar måttstock. Det första förhållningssättet begränsar ungdomarnas möjligheter att ta tillvara på sina tidigare erfarenheter och avkrävs assimilering för att släppas in i en social kontext, en slags avsocialisering. Det andra förhållningsättet öppnar istället upp för ungdomarnas tidigare erfarenheter på ett sätt som gör att den framställda ”svenskheten” används på ett mer värderingsfritt sätt, som en slags insocialisering. Sammantaget visar detta att föreställningar om svenskhet och svenskhetsnormer reproduceras i det tidiga integrationsarbetet och att
detta arbete har tydliga drag av assimilering. De professionellas olika förhållningssätt genererar tvetydigheter i integrationsarbetet som i slutändan lämnas åt ungdomarna själva att tolka och förhålla sig till.
Integration ska, enligt svensk politik, kännetecknas av invandrares och flyktingars rätt till välfärdstjänster. Personer som kommer som invandrare eller flyktingar har också rätt att bejaka och uttrycka sin egen kulturella identitet och ska inte, som tidigare, integreras genom ensidig anpassning till ”svenskhet”. I det inledande projektet låg fokus främst på samverkan mellan förvaltningar, men i sina berättelser lyfte de professionella på olika sätt frågor om etnicitet, kultur och kön. Det fanns alltså anledning att fördjupa kunskaperna utifrån ett sådant perspektiv.
Syftet med denna rapport är att skapa förståelse för hur de professionellas förhållningssätt till, och föreställningar om, ungdomarna präglar arbetet i den tidiga integrationsprocessen. Särskilt fokus har legat på hur föreställningar om etnicitet, kultur och kön påverkar detta arbete. I rapporten ställs tre frågor: hur beskriver de professionella sin relation till ungdomarna; vilka kulturella föreställningar ger de professionella uttryck för i arbetet med ungdomarna; och vilka strategier och förhållningssätt använder de sig av i det kort- och långsiktiga integrationsarbetet?
Det empiriska materialet bygger på totalt sju djupintervjuer; tre med lärare i gymnasieskolans språkintroduktionsklasser och tre med boendecoacher på stadens olika HVB-hem. Dessa yrkesgrupper arbetar nära ungdomarna och har så gott som dagligen kontakt med ungdomarna under deras första tid i Sverige. De är därmed viktiga personer i ungdomarnas tidiga integrationsprocess. Tolkningen av materialet utgår ifrån hur de professionella talar om sin relation till, och sitt arbete med, ungdomarna. I analysen framträder ett mönster av föreställningar om etnicitet, kultur, ålder och kön som sätter ramarna för integrationsarbetet. De professionella ger uttryck för handlingar och förhållningssätt som både begränsar och ger utrymme åt ungdomarnas
tidigare kunskaper och erfarenheter. På olika sätt läggs förväntningar på ungdomarna att anpassa sig till normer om svenskhet.
Rapportens resultat visar att de professionellas arbete präglas av en stor komplexitet och av dubbla roller, en informell och en formell. Den informella rollen handlar om den närhet som byggs upp mellan den professionelle och ungdomen, en relation som liknar den mellan två nära släktingar eller vänner. Denna närhet står i kontrast till en mer distanserad och formell roll, som krävs för att lärare och boendecoacher ska kunna utöva sina arbetsuppgifter på ett professionellt sätt.
De professionella beskriver att de i sitt arbete förhåller sig till svenskhet på två olika sätt. I det första förhållningssättet, som ofta omfattar det vardagliga och uppfostrande arbetet, används ”svenskhet” som ett slags rättesnöre för hur saker ska eller inte ska göras. Till exempel sättet de arbetar för att ungdomarna ska lära sig äta svensk mat och forma sitt nya liv efter svenska vanor. Svenskhet görs till en norm som är eftersträvansvärd, utan att det sker en problematisering av vad ”svenskhet” är. Detta innebär indirekt att ungdomarna förväntas anamma det nya och ta avstånd från sina tidigare (kulturellt färgade) erfarenheter. Även i det andra förhållningssättet har svenskhet en given plats, men då på ett mer tillåtande och värderingsfritt sätt. Det handlar exempelvis om att de professionella tar vara på ungdomarnas kunskaper i undervisningen och jämför företeelser i deras hemländer med hur det är i Sverige, men också om att stimulera och utveckla de kunskaper som ungdomarna bär med sig sedan tidigare. De båda förhållningssätten har gemensamt att det finns en (oproblematiserad) svenskhet närvarande som används som en självklar måttstock. Det första förhållningssättet begränsar ungdomarnas möjligheter att ta tillvara på sina tidigare erfarenheter och avkrävs assimilering för att släppas in i en social kontext, en slags avsocialisering. Det andra förhållningsättet öppnar istället upp för ungdomarnas tidigare erfarenheter på ett sätt som gör att den framställda ”svenskheten” används på ett mer värderingsfritt sätt, som en slags insocialisering. Sammantaget visar detta att föreställningar om svenskhet och svenskhetsnormer reproduceras i det tidiga integrationsarbetet och att
detta arbete har tydliga drag av assimilering. De professionellas olika förhållningssätt genererar tvetydigheter i integrationsarbetet som i slutändan lämnas åt ungdomarna själva att tolka och förhålla sig till.
Department/s
- Department of Service Studies
Publishing year
2018-11-22
Language
Swedish
Links
Document type
Report
Publisher
FoU Helsingborg
Topic
- Social Sciences Interdisciplinary
Status
Published
ISBN/ISSN/Other
- ISBN: 978-91-639-4381-2