I avhandlingen undersöker Pernilla Danielsson vilka förutsättningar som finns för användarorienterat arbete i välfärden och varför det så ofta stannar vid ambitioner snarare än verklig förändring.
– Användarorientering blir ofta ytlig. Vill man göra det på riktigt räcker det inte med engagerade medarbetare i frontlinjen, utan hela organisationen måste vara med, från verksamhet till ledning och politisk nivå, säger Pernilla Danielsson.
Disputationen äger rum på Campus Helsingborg den 24 april. Fakultetsopponent: Professor Per Skålén, Karlstad universitet.
Om avhandlingen
I dagens välfärdstjänster har synen på användaren i allt högre grad förskjutits från en passiv mottagare till en aktiv deltagare i värdeskapande. Denna förskjutning återspeglas i policyreformer, organisatoriska strategier och akademisk diskurs, vilka alla i ökande grad betonar användarorientering. Inom det teoretiska ramverket Public Service Logic (PSL) framställs användarorientering som ett sätt att stärka värdeskapandet genom närmare samspel med användare och en mer integrerad användning av resurser. Trots dessa ambitioner är det mindre känt hur sådana intentioner förstås och omsätts i vardaglig praktik inom välfärden, samt under vilka organisatoriska förutsättningar de kan upprätthållas.
Denna avhandling undersöker de organisatoriska utmaningar som är förknippade med användarorientering i svenska välfärdstjänster, med utgångspunkt i PSL. Avhandlingen består av fem artiklar baserade på kvalitativa och kvantitativa studier av svenska välfärdstjänster.
Resultaten visar att professionella uttrycker en stark motivation att engagera sig i sina användare, men att återkommande organisatoriska hinder sammantaget skapar en situation där de endast har ett begränsat organisatoriskt handlingsutrymme att agera på denna motivation. Användarorientering förblir villkorad och ojämnt fördelad, snarare än att utvecklas till en integrerad och varaktig professionell orientering. Om inte hinder såsom att utforskande processer avbryts i ett tidigt skede, begränsade möjligheter till kompetensutveckling, otydligt värde samt en individualisering av ansvar hanteras, förblir användarorientering sannolikt en ytlig och reaktiv praktik snarare än att etableras som en långsiktig orientering i välfärdstjänster.
Med ett flernivåperspektiv visar avhandlingen att användarorientering spänner över organisatoriska nivåer, roller och ansvar, snarare än att vara begränsad till frontlinjen. Sammanfattningsvis synliggör avhandlingen ett antal organisatoriska utmaningar som behöver hanteras för att användarorientering ska kunna upprätthållas i praktiken.