Forskarna Erika Andersson Cederholm, Mikael Bergmasth och Malin Espersson har studerat spelindustrin och det tveeggade svärd som kreativa industrier kan innebära då passionen för arbetet är en stark drivkraft. Genom begreppet ’precarious commitment’ visar forskarna hur anställdas vilja att hjälpa till, ställa upp och visa passion för sitt arbete samtidigt kan göra dem sårbara för exploatering.
– Många av de intervjuade beskriver hur extraarbete ofta framstår som något frivilligt och socialt, att ”hjälpa till”, ställa upp för teamet eller visa passion för projektet. Men i praktiken kan det bli svårt att avgöra när en tjänst är just en vänskaplig gest och när den egentligen borde räknas som arbete, säger Erika Andersson Cederholm.
Arbetskulturen förstärker beteendet
I artikeln framkommer att skuldkänslor och outtalade förväntningar spelar en viktig roll. Den som inte arbetar extra kan känna att hen sviker sina kollegor. Samtidigt saknas ofta tydliga gränser för vad arbetsgivaren faktiskt kan kräva. Resultatet blir att ansvaret hamnar på individen snarare än på organisationen.
– Enligt studien är problemet inte bara mängden arbete, eller arbetets speciella karaktär, utan att exploateringen är svår att upptäcka. När extraarbete presenteras som omtanke, lojalitet eller passion, och därmed får karaktären av en gåva, riskerar det att framstå som naturligt och frivilligt – trots att det kan leda till stress och ohållbara arbetsvillkor, fortsätter Erika Andersson Cederholm.
Forskarna menar att resultaten är relevanta även utanför spelindustrin. I många kreativa och kunskapsintensiva yrken suddas gränsen mellan arbete, vänskap och personligt engagemang alltmer ut. Därför behövs större öppenhet kring arbetsvillkor och tydligare kollektiva lösningar för att motverka att engagemang förvandlas till självexploatering.
