– Idrotten är traditionellt inriktad på funktion snarare än de sinnliga och rumsliga aspekterna. Idrotten har blivit mer och mer specialiserad på bekostnad av spontan rörelseglädje. I projektet har vi synliggjort vägar framåt så att rörelseglädjen kan få en större plats i idrottsmiljöerna. Det har handlat om hur människor känner sig välkomna i en ny eller osäker miljö, hur de orienterar sig men också känner sig hemma. Det har handlat om att kunna känna igen sig själv i en miljö som ofta styrs av tidsschemat och strukturer som formas av andra. Genom att normer utmanas skapas en design som kan stötta fler möjliga förhållningssätt och att fler kan känna sig hemma och hitta sitt eget förhållningssätt till idrottsmiljön, säger Elisabeth Högdahl, forskare vid institutionen för tjänstevetenskap.
Det här är det fjärde projektet som teamet med forskare och arkitekter utfört ihop. De har arbetat ihop sedan 2014, och projekten kännetecknas av tätt samarbete där forskarna är direkt involverade och utarbetar projekten tillsammans i teamet. Elisabeth Högdahl har bidragit med sin kompetens kring metoder, inkludering, platsrelationer/platsutveckling och normkritik.
Tack vare en egen framtagen unik metod kan teamet snabbt anpassa den för att ändra på normativa och exkluderande miljöer och skapa mer inkluderande platser. Specifikt i projektet Rörelsepoesi har de kunnat undersöka var de hindrande normerna uppstår och utifrån det vägleda till direkt tillämpbara förhållningssätt och design, som sedan går att modifiera och skala upp till i stort sett alla idrottsmiljöer. En viktig del av metoden är de perspektivpromenader de haft med människor som på olika sätt kan relatera till Hyllie sportcenter. Det har dels varit personer som tränar i hallen, men också skolbarn som kommer dit på gymnastikundervisning. De har också haft med personer i Kroksbäck som är ett närliggande bostadsområde.
– Det har handlat om både vana brukare, om brukare som mindre frivilligt kommer till sportcentret och människor som inte känner sig delaktiga alls. Vi har haft några workshops där vi diskuterat olika möjligheter och svårigheter. En viktig del av projektet är de normstörningar som gjorts, där tre konstnärer gjort installationer som på olika sätt utmanat platsbundna normer om hur de ska användas och av vem. Utställningen handlar också om hur olika prototyper tagits fram som ska stötta ett mer inkluderande användande, men framför allt hur vi genom sinnliga installationer lockar fler till rörelseglädje.
Projektet Rörelsepoesi avslutades med en presentation, utställning och panelsamtal i Hyllie där projektet har varit fokuserat.
– Dagen blev mycket lyckad, och vi är väldigt glada över intresset. Det var över 100 anmälda, och det droppade in nya förfrågningar in i det sista. Utställningen handlade om projektet, om vilka perspektiv vi utgått ifrån och vår metod.
