Tidigare ledarskapsforskning har ofta baserats på kvantitativa metoder, med fokus på individer vilket inte visar de vardagliga interaktionerna mellan individerna. Marcus Persson har i sin avhandling i stället använt sig av kvalitativa metoder. Genom 278 timmar etnografiskt fältarbete under 8 månader har han befunnit sig på en vård- och omsorgsförvaltning där han har följt de som arbetat, varit med på möten och samtalat med personalen för att fånga och förstå de vardagliga mötena.
– I min avhandling utforskar jag hur det analytiskt går att närma sig den stämning, eller ”energi”, som de flesta säkert har upplevt i vissa situationer: När vi tillsammans med andra fylls av en vilja att utföra handlingar och inte kan hålla engagemanget inom oss. Något som jag har utforskat i arbetet med avhandlingen är hur individer i vissa situationer tillsammans blir mer benägna att visa att de vill göra något. Jag kallar det kollektiv upprymdhet, en stämning som skapas hos en grupp individer. Det finns olika typer av rytmer i olika situationer. Det skapas en energi som gör personer fokuserade och engagerade, säger Persson.
För att förklara detta använder sig Persson av begreppet sakralisering. Sakralisering definieras som en situationsbaserad extraordinärisering som innebär att individer börjar fylla i varandras uttalanden, skrattar tillsammans, pratar snabbare, gestikulerar, gör utrop och därigenom skapar symbolisk betydelse i nuet. Ibland görs detta samtidigt som ’skapandet av riktning’, ett centralt begrepp inom ledarskapsforskning, som betyder att individer pratar om vad de har gjort och ska göra, något som öppnar upp för handling.
Sakralisering i kombination med skapandet av riktning innebär därför att det som individer pratar om, det vill säga handlingar som har utförts, utförs eller ska utföras, blir till symboler som upphöjs och representerar något mer. I avhandlingen används som ett exempel arbetet med en toalettsits som ska mäta avföring. Den symboliserar i stunden hur medarbetare involveras i arbetet med innovation och hur denna utmaning hos den åldrande befolkningen kan lösas.
– Sakralisering handlar om att individer hittar en rytm tillsammans, de fyller i varandras uttalanden, fokuserar på samma sak och skapar kollektiv upprymdhet. Det som händer då är att det de pratar om i stunden betyder mer än vad det egentligen gör, även om ämnet kanske inte skapat upprymdhet annars. Det blir en särskilt viktig riktning för deras arbete.
Resultatens användning i praktiken
– För praktiker ger resultaten en möjlighet att se sina egna tankar om ledarskap och hur svårt det är i interaktioner. Även om mitt argument är att ledarskap i grunden görs genom vardagliga handlingar så är det samtidigt svårt och det går inte att formulera ett enkelt recept på hur individer i organisationer skapar positiva lösningar. Mina slutsatser pekar på behovet av ömsesidighet, att visa hänsyn och förstå att vi behöver hjälpa varandra i en komplex värld, avslutar Persson.
Avhandlingen finns att läsa i Lunds universitets forskningsportal. Länk till avhandlingen.
